Ur fokus

Jag är sjuk och lite ur balans. Jag kraxar som en trettonårig pojke som nyss fått sin våta dröm. Utan den våta drömmen. Jag ligger och degar när verkligheten smälter ihop med fantasin som Munchs bilder av människor. Allt blir en enda stor blandning av känslor som inte går att greppa. Jag är ensam i en lägenhet som är full av ljus men jag orkar inte resa mig upp för att fånga min omgivning. Jag segar framför teven i timmar. Jag ser Tyra Banks skifta förbi med tjocka ungar och ätstörningar. Jag tar bilder för att underhålla mig själv när jag egentligen bara vill göra något annat. Allt är jobbigt.

Jag reser mig och ser världen falla framför mig, jag är nära på att svimma, kan inte ta mig upp. Jag tror jag kommer skriva en dikt om mina bestyr.

Herregud nu tittar jag på Twin Peaks igen.