Det är inte lång tid kvar nu tänker jag och inser att jag nog inte kommer sakna tiden som gått förbi. Jag tror att det är så. Att man kan ångra saker men att man nog inte vill bli yngre. Inte någonsin. Mycket av pressen som kommer nu eller kanske innan handlar egentligen om hur perfekt allt måste bli på en gång för att inte förstöra sitt liv. Och ångesten kommer av att livet saknar mening. Att livet kommer gå till ungefär såhär, att man blir äldre och upplever ungefär de här sakerna och smärtan kommer alltid tillbaka. Meningslöshet är vad man ska akta sig för.
Meningslösheten kommer när vi har brist på saker att göra. Vi kan skapa mycket av våra känslor.
Varför är det så att vi kan må dåligt över saker som inte ens har hänt än? Hur kan jag vara rädd för att senare vilja bli så ung som jag är idag? Hur kommer det sig att jag mår dåligt när solen skiner för att jag inte går ut och njuter, för att jag senare kanske kommer ångra att jag jag inte tog till vara på värmen när vi hade den?
Frågeställningar är lite mer intressanta, kanske mindre meningslösa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar