Det regnar idag

Av Stella Säfström 12/05 -10

Regnet är kallt mot mina bara händer. På styret. I motvinden. Mot skolan, mot allt. Gråa moln rusar förbi mina andetag. Jag springer genom terrängen på en cykel, mot skolgården och dess byggnad. Kyla. Kallt mot mina lättklädda ben. Allt är så kallt med lättklädda ben. Samvetet är kallt med lättklädda ben, samvetet svider när vinden griper tag om mitt hår. Närmare kommer jag. Närmare kommer jag ingenting. Ingenting någonsin.

Jag stannar framför skolan. Fem minuter kvar, jag hinner. Låser cykeln. Inget tak ovanför, den blir blöt, våt, snart. Jag vandrar mot skolan med blåa byxor och kortklippt hår. Dömande blickar. Dra åt helvete, jag är på väg härifrån. Snart.

Jag bär en tröja som jag inte äger med ett budskap jag inte står för. Framför byggnaden väntar inte mina steg, jag skyndar på och flyr regnets piskande skrik. Innanför steker värmen från väggarna. Jag möter en vän. Kallprat som är varmare än solens strålar. Solen skiner grått idag. Jag småspringer upp för trapporna. Få här. Inga där. Möter era blickar, möter mina klasskamrater, god dag. Hej på dig och det var länge sen det regnar ute, jasså säger du det, detta var trevligt var är vår lärare jag vet inte. Engelska. När? Här. Inte idag.

En sen morgon, en förmiddag. Ingen lektion på studieveckor. Vi sitter stilla med saker att göra som aldrig sker. Inte idag. Inte igår. Kanske senare när läraren kommer. Vi hittar henne snart men hon finns inte så vi tvingas bort, ut i den stora korridoren där alla möts. Men inte idag. Idag är det grått och lektionerna pågår. Men inte för oss. För det är inget. Inget för oss, inte nu men sen. Vi sitter. Vi är ledsna. Vi ler. Vi skrattar. Vi gråter lite men fortsätter sedan. Det är en del av livet, det är bra. Ingen mår bra. Ingen mår bra när himlen gråter. Inte idag.

Jag ser på klockan och tiden har rusat förbi. Människor och vänner med goda hjärtan har gett mig fina hälsningar. Nu sitter jag kvar och ser mot klockan. Det är dags. Sångens tid är kommen. Vi går mot er. Ni stannar upp när jag ropar ditt namn. Du ler men någon annan går bort. Frustration. Hela tiden. Vet inte vart den kommer ifrån. Den finns här nu men försvinner snabbt igen och vi sätter oss. Sätter oss och lyssnar på skriket från våra högtalare. Allt skriker när ni inte gör som vi ska. Sluta nu, ändra er, gör såhär sen blir allt bra och det blir fint. Det blir fint och glatt och tiden springer förbi när jag skuttar ut med glada tankar.

Jag finner mig själv sittandes med mat framför mig. Smaklös mat med näring och glada färger. Men himlen är grå och solen försvann. Dagen fortsätter på, falska skratt och annorlunda situationer. Vi går in om en lång stund. Nej. Jo. Vi går men igen. Ingenting. Sitta. För evigt med ilandsproblem och orättvisor. Herre gud det kan inte vara så orättvist. Oerhört varje dag. Ni kommer när tiden är ute och vi får en chans att prestera.

In där. Här. Tysta, nej inte så. Ditåt. Provrör. I och ut och blanda fram. Det blev fel men nej nu skriv bättre. Jag ska. Vad ska jag göra? Jag ska. Tiden tickar. Pulsen slår. Inget har mening i en dag utan sol. En dag som denna sköljer bort nya minnen och bildar gamla. Varför hände det och varför gjorde du så men nej kom tillbaka jag hatar dig. Du finns inte här. Du finns där och tiden rinner ut du kan inte hinna.

Jag orkar inte skratta. Men sen, ja. Många gånger. Mitt liv det snurrar när jag rör mig fram i livets cirkel. Vågorna glänser utanför mitt fönster när jag bläddrar fram i livets pärm. Jag önskar att jag hade fler färgglada klistermärken. De kommer. De kommer. De kommer med posten.