Brevet

A work in progress av Stella Säfström 11 maj -10

Jag rusar in genom dörren. Frustration. I mig, på mig, bakom mina ögon. Allt på en gång, pang bom mer och mer frustration. Jag trycker igen dörren och i ögonvrån ser jag tidningar, räkningar och där, mitt i högen, ett tjockt kuvert. Jag tittar ner och vet direkt vart det kommer ifrån. Jag blundar. Fan. Jag böjer mig långsamt ner, sätter mig på huk och plockar upp brevet. Jag håller i det en stund, försiktigt, som om att det kommer gå sönder. Som att efter alla dunkar och slag som den varit med om till resan mot min dörr så skulle min beröring förstöra papperet i mina händer, detta överviktiga brev med din hårda handstil. Du har ritat en giraff, tror jag. Och satt på klistermärken. Jag känner gråten i halsen. Jag ställer mig upp och går fram emot bordet i vardagsrummet, sätter ner brevet och går tillbaka till hallen igen. Jag sliter av mig min jacka, mina skor. Frustration. Allt är frustration nu. Allt är ett helvete. Hur vågar du skicka ett brev? Varför nu? Inte nu, jag kan inte. Jag går in i köket, häller upp ett glass vatten och dricker. Jag ställer glaset bredvid mig och lutar mig mot diskhon. Jag blundar och andas tungt. Allt snurrar. Helvete. Allt är så åt helvete. Vad har jag gjort? Varför? Jag blickar mot bordet där ditt brev ligger, stilla. Jag tittar ner i diskhon igen. Ångesten kryper fram. Jag måste, måste läsa. Glädjeämne. Jag går mot dig, ditt meddelande. Jag ställer mig vid bordet och öppnar brevet. Strumpor, klistermärken och ett meddelande. Jag häller ut allt på bordet och sliter tag i brevet. Jag sätter mig i soffan och vecklar ut det.

Jag gråter, från ingenstans kommer tårarna. Jag kryper ihop i fosterställning. Gnyr högt. Jag kanske skriker, jag vet faktiskt inte. Jag läser igen. Och igen. Och igen. Det är inte rättvist, du får inte göra såhär. Jag skakar, kastar ifrån mig papperet. Gråter, skakar, ångest. Mitt ansikte är vått. Varmt. Jag plockar med skakande fingrar upp det igen. Tittar. Läser. Läser noga denna gången. Det står inte mycket. Men det betyder mest för mig. Jag darrar. Mina fingrar blir våta av mina tårar. Jag vet inte var jag är eller vad som hänt. Du får inte göra såhär. Inte när jag saknar dig så mycket.

Jag älskar dig käraste syster.