Skrivkramp och skitsnack

Av Stella Säfström 25/09-09

Följande text hittade jag nyligen i min dator;

"Tänkte skriva en historia. En liten berättelse… Men vad ska den handla om? Jag vet inte. Jag har egentligen ingen lust för att skriva. Jag vill bara ligga i min säng. Men det orkar jag inte. Jag måste ju göra någonting. Det är fint väder ute. Borde gå ut. Med vem? Nä, just det… Skulle kunna vara med vicky eller emmy men jag orkar nog inte det. Ville va med alma. Men hon har ju inte ringt så.. Nu sitter jag här. Vad ska historien handla om då? En kärlekshistoria? Ett lyckligt par? Patetsikt, det finns väl inte? Nääää, men jag kan ju hitta på det, det är det som är det roliga. Hahaha. Skrattet ekade mellan dom kala väggarna i det stora slottet. Betjänterna började tro att drottningen hade tappat fattningen på riktigt. Men dom sa inget. Dom ville inte uppröra drottningen. Men det kanske dom borde?

Det var en gång, för länge, länge sedan i ett land, långt, långt borta. Där bodde en prinsessa och nu blev historien tråkig. Det var en gång… nej. Okej, en gång i Malmö bodde en tjej i dom undre tonåren. Hon letade ständigt efter en pojke som skulle göra henne glad och… vafan? Det var ju inget bra det heller…

Det kanske ska vara något mer djärvt? Som ingen skådat förut. Nånting som skulle kunna uppröra folk, gamla människor som tycker om moral och andra saker som jag inte bryr mig ett skit om. Moral suger. Äh, fuck it. Jag tittar på en film istället. Din mamma vol. 3. Den har jag inte sett än. Hoppas att den e bra."

Detta är ett ganska stark bevis på min uttråkadhet (<- är definitivt ett ord) i somras. Jag har massa sådana här. Fast i en del så snackar jag skit om folk (oskyldig) så jag har inga planer på att lägga upp dem. Ja, eller så har jag mått piss och skriver varför det är synd om mig. Ja, apropå skitsnacket.

Alla snackar skit om alla, eller hur? Ja, så ni får gärna snacka skit om mig. Bara jag inte får reda på det, för då blir jag ju ledsen. Men, eftersom att jag antagligen har bråkat med någon, någon gång, så har jag antagligen snackat skit om någon. Och dessutom så kan jag ha vissa tendenser att tröttna på människor. Och då säger jag saker som jag ångrar efteråt. För oftast menar man inte det man säger när man är arg. Eller så har man missuppfattat något. Eller så vill man bara att alla andra ska veta vad man stör sig på som fan just nu.

Men det brukar gå över. Ta åt er om ni vill men jag säger bara vad alla redan vet. Sitt inte och låtsas att ni inte har snackat skit om mig. Det har ni, och jag bryr mig inte riktigt. För jag gör ju samma sak. Och ni alla tycker om det. Och även om jag snackar skit ibland..

..så får ni ju nästan aldrig reda på det, eller hur? (Ler flörtigt)



Jag hatar skrivkramp.