Vem är du?

Jag tror att alla bär en mask.

 Den går att ta av, men alla vet inte om det. Vågar kanske inte än. Vi byter den när det passar. När stunden inser vem vi borde vara, bete oss som, så växlar vi till ett annat slags utseende. Hur vi uttrycker oss, står, ser ut: allt ändras. Eller bara vissa delar. 

Det är en naturlig egenskap tror jag. Att man formas efter omgivningen, annars skulle man bli utstött, ses som socialt efter. Man har ju olika gemensamma nämnare med olika människor. Olika saker man vill lyfta fram. 

 Men vissa gånger kan masken få mig att känna mig falsk, jag byter ut sig själv till en viss del och efteråt undrar jag: Vem sa det? Det var inte jag. Någon annan. Men om det inte var jag, vem var det då som sa det?

Jag tror att Masken finns där, den byter form, röst och ursprung. Det kan ge, eller har i alla fall gett mig, känslor av att inte veta vem jag är. Jag ger mig själv dubbla budskap, om inte fler, när jag ändrar åsikter och känslor beroende på vem jag umgås med. Krockar kan uppstå när olika umgängen träffas och plötsligt vet jag inte vad jag ska säga eller tycka längre. 

Sen finns det något längst därinne. Som inte har något utseende. Som bara är.  Och helt plötsligt spelar det andra ingen roll. 

-Eller så är jag bara uttråkad. 

 Och har ett behov av att synas. Att visa mig.

Idag ska jag se Veronica Maggio.