I'm back.

Huset känns tomt. Från övervåningen hör jag ett avlägset mummel från tv:n. Den vita skärmen skriker på mig. Det tomma dokumentet. Den tickande klockan hörs skarpt inifrån, varför har det tagit mig så lång tid att hitta hit igen? Det finns någon slags rädsla inom mig. Det blanka dokumentet stirrar så intensivt på mig. Jag är rädd för att misslyckas, för jag minns en tid då det gick bra. När jag kunde. Jag har inte vågat skriva. Inte vågat förmedla något. Rädd att det ska låta fel. Tro att inspirationen inte finns kvar. Klart den finns kvar. Allt finns här. Jag behöver bara våga sätta mig. Inse att allt är som det brukade vara. Ett tomt dokument är inte något att vara rädd för. Det är inte ett hinder. Det är en möjlighet. Det är frihet. Det går så fort att fylla en sida, men jag har inte vågat förrän nu. Det är bara att börja. Inse att jag har det inom mig. Låta fingrarna glida över tangentbordet, även om det inte går lika lätt fram som det brukade. Vad känner jag? Vad vill jag förmedla? Till vem? Hur?

Jag har inte bloggat. Inte skrivit. Inte känt efter. Jag behöver detta. Jag behöver ventilera, även ifall ingen lyssnar. Jag vill ha en blogg, visa världen vad som händer mig. Jag och John kan styra allt. Innan var jag rädd för att misslyckas. Jag visste att jag inte kunde. Nu vet jag att jag kan. För okunskap finns inte. Om jag är nyfiken så lär jag mig på vägen. Jag behöver inte kunna allt från början, varför ska jag då leva? Jag vill ju utvecklas. Nu kör vi hårt.

Den 19e juni skrev jag att jag inte kunde sjunga, inte kunde dansa, inte kunde måla. Jag kan göra vad fan jag vill. Jag ska inte stoppa mig. Om jag vill sjunga, dansa, måla, skriva så ska jag göra det. För jag kan. Det finns inte att inte kunna. Det finns inte att kunna. Vem kan? Och vem bestämmer om det är rätt eller fel, bra eller dåligt? –Det finns inget sånt.

Och mina damer och herrar: ALLT ANNAT ÄR REKLAM.

Så, jag kanske startar en ny blogg. Jag gillar att göra sånt. Men den här gången är vi två. Jag måste bara våga göra det. Våga visa mig. Hej, här är jag. Jag har en kompis som heter John, och vi bryr oss. Så vi får väl se. Tills vidare hoppas jag att ni har haft en bra sommar. (Hej mamma).. Hon är väl den som är kvar på reedern eller vad det heter. Nu ska jag skriva något annat. Hej svejs.