Maskrosorna växer sig fram genom staden. Jag ligger på den hårda asfalten, ser upp mot stjärnorna och undrar vad som hänt. Staden är ljus, himlen mörk. Bilarnas strålkastare strömmar omkring mig. Skyltarnas budskap saknar mening. Stjärnorna blandas, sprider sig och krymper. Asfalten är sval, maskrosorna många. Sommardofterna är tydliga, inga ljud hörs. Bara stjärnorna ser ner på mig med klara blickar.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar