Konsten att skylla på alla andra del 2.

OBS! Inlägget är inte historiskt korrekt och väldigt överdrivet. Jag har inte tagit inspiration från något riktigt krig. Säger vi.

Folk vill skylla på något eller någon. Det kan vara judarna, det kan vara tyskarna, det kan vara gud och det kan vara de som inte tror på gud. Det är ju så himla mycket lättare om dina problem är någon annans fel. För då kan du ju vara arg på någon annan, slå någon annan samtidigt som du egentligen bara är arg på dig själv.

Exempel:

Många är fattiga i Mumindalen p.g.a. att invånarna blev ”bovarna” i ett krig mot de andra seriefigurerna. (Återigen, skyll på någon annan) Detta ledde då till att mumintrollen fick betala massa böter osv. Alla i Mumindalen led av detta. Förutom bumbibjörnarna. För de har i århundraden arbetat med bär för att det ansågs fult. De fick inte äga mark. Men de fick arbeta med bär och tillverka bumbibjörnssaft.

Då blev bumbibjörnarna rika. Och mumintrollen sura. För bumbibjörnarna var rika och mumintrollen fattiga. 

"Aha, jag är en lustig liten gubbe. Jag är sur för att det går bättre för bumbibjörnarna. Jag vill ha kött, och det får man inte om man är fattig."

Så då kom en liten lustig gubbe ut ur folkmassan och kom på hur han kunde få alla sina landsmän att hålla med honom var att skapa en gemensam fiende. Det är deras fel, sa han. Det är bumbibjörnarnas fel.

Tjoho, utropade mumintrollen, äntligen har vi någon att hata.

 "Jag är ett gulligt litet mumintroll, slå mig inte. Jag har inte gjort något fel. Mjau"

Det mumintrollen hade kunnat göra var att:

1. Hata på, beskylla andra (bumbibjörnarna) för deras situation
2. Förstå att det var tecknade figurer andra länderna som försatt mumintrollen i den här situationen och hatat dem istället
3. Inse att de som försatt mumintrollen i denna situation var föräldrarna till de som regerade i dessa länder med andra tecknade figurer och att de då inte skulle vara arga på dem, för de hade ju inte gjort något. De skulle då pratat med härskarna och bett dem om hjälp

"Urgh. Jag hatar alla bumbibjörnar, allt är deras fel. Jag är hungrig. Den lustiga lilla gubben måste ha rätt, han vill ju bara oss väl."

"Nej, vad gör du lilla mumintroll? Hata inte mig"

Mumintrollen var desperata, förbannade, fattiga och framför allt hungriga. Då gör man vad som helst, man är blind för rätt och fel. De följde en hand som visade vägen, det var lätt och gav direkt positiv respons.

Detta ledde i längden till att andra länder började hata Mumindalen. Ännu mer missförstånd påbörjades, ännu mer död. De var dessutom i händerna på en girig liten gubbe som ville härska över alla seriefigurer.

Om mumintrollen hade stannat upp, och någon annan hade sagt att, följ oss. Följ med oss till de rikare länderna. Följ med oss och be om hjälp. Då hade det kunnat gå såhär;

"Hm, tänk så var det inte bumbibjörnarnas fel. Tänk så har den lustiga lilla gubben fel. Fast jag är ju hungrig.. Hm, hur ska jag göra?" 

 "Ja. Jag ser ljuset. Det var inte bumbibjörnarnas fel. Det var ingens fel. Vi brode stoppa den lustiga lilla gubben innan det går för långt. Några av mina bästa vänner är bumbibjörnar"

Detta kanske inte hade funkat men. Man kan väl hoppas. Ah, fast vi alla vet ju att det inte gick till så.

"Jaaa! Mat och mer livsrum. Omnomnom!"

De stackars mumintrollen visste inte att den giriga lilla gubben tänkte döda alla bumbibjörnar. De blev hjärntvättade av sin ilska och gubbens vänliga ord. Och då går det osm det går.

"Neeein!"