Gå ut

Jag ska ta livet med ett leende. Mina felsteg ska ses som misstag, livets enkla ironi. Jag ska inte längre fastna i det som varit, bli arg över andras aggressiva energier. Jag ska leva med en ny glöd, våga tala, skriva, känna, springa, sjunga, skratta. Jag ska skratta åt er när det är jag som står ensam kvar.

”Du har inte varit ute på länge”
Jag vände blad.
”Nä, jag vet” mumlade jag
”Det är fint väder”
Jag fortsatte läsa.
”Mm…”
”Vill du inte gå ut en stund?”
Jag suckade och läste ut sidan. Jag såg upp.
”Jo, om en stund”
Hon såg mig i ögonen, men sa ingenting. Jag återvände till boken.
”Gå ut”
”Jag ska”
Tystnaden lade sig över rummet. Jag läste vidare en stund.
”Nu”
”Men varför har du så bråttom? Jag kan väl gå ut om en liten stund?”
Hon såg mig i ögonen. Blicken hölls kvar en stund. Sedan suckade hon.
”Varför kan du inte bara göra som jag säger?”
Jag såg ner i boken igen.
”Kan jag inte bara få läsa klart det här kapitlet?”
När jag inte fick något svar fortsatte jag att läsa. Jag hörde inte att hon lämnade rummet. Det var svårt att koncentrera sig.
”Men vad är det?” undrade jag och såg upp igen
”Inget” sa hon och gick ut igen
”Men då så” mumlade jag och såg ner i boken