”Lev i nuet” sa han när vi gick genom den mörka parken
Vi gick långsamt, fram genom grönskan. En kall sjö vadade i månljus bredvid oss.
”Det gör jag” sa jag och tittade på honom ”Jag lever i nuet.
Han gav mig en skeptisk blick.
"Jag tänker mycket på framtiden, det är allt”
Jag såg ner igen.
”Varför gör du det då?”
Våra steg knastrade mot gruset när våra svarta konturer gick fram genom den stilla natten.
”Jag har –”
”Skitsamma, du kommer bara med nya bortförklaringar”
”Det gör väl du också”
Han såg upp mot mig.
”Ja,” sa han och stannade plötsligt. Han såg ut över vattnet, gatulamporna gnistrade i hans ögon. ”Jag antar det”
0 kommentarer:
Skicka en kommentar