Måndag morgon

Av Stella Säfström 22/11-09

Det handlar inte om någonting egentligen. Vi är bara oroliga för varandra, vill att allt ska vara som förut. Folk visar det på olika sätt.

En blir ledsen, låtsas som att inget är fel, lyssnar bara på musik och hoppas att de ska sluta bråka.

En annan blir arg. Hela tiden. Försöker visa att han inte bryr sig ett skit. Fast det är exakt tvärt om. Han slår och hatar för att saker blev fel. Men han vill bara att den ledsna ska se honom, umgås med honom igen. Men det funkar inte och ilskan växer.

En tredje vill bara vara med. Han gör vad som helst för att få vara med, byter sida och blir lika agressiv. Han tar ut det på andra. Skuldbelägger folk. Säger att, det är hans fel, slå på honom så blir allt som förut.

Sen finns det de två slagna. De som är ledsna för att de blir slagna. De förstår inte varför, och som motattack snackar de skit för att ge igen. Men de blir slagna mer och ilskan växer.

Fråga: Hur kan vi lösa detta?

Svar: Prata med varandra. Titta igen. Det kan vara ett missförstånd.

Jag har försökt hjälpa folk, men ingen vill lyssna. Jag har inget med detta att göra, men jag är så jävla ledsen för att lyckan är ett samtal bort.

Det är inte bara de inblandade som lider av detta.
Ni sårar de som ni vill vara med, lägg skiten bakom er.

Jag älskar er, jag kanske har fel om allt jag skrev, men bara lägg allt bakom er.


Jag vill bara att allt ska bli bra igen.

Fast ni har börjat slå på mig också. 15/4 -10