Natten

Filmkväll. Mina vänner dyker upp. Du dyker upp. Jag trodde inte att du ville komma.

Jag vaknar upp på din axel. Jag måste ha somnat till under filmen, fallit mot det varmaste jag kunde hitta. Du har inte flyttat mig. Du tycker att det är okej att jag ligger kvar. Jag ser upp mot dig. Du ser på filmen.

Jag låtsas att jag sover.

Jag rycker till. Det är mörkt i rummet. Endast ett blått ljus blinkar på tv:n: ”Push any button” Fjärrkontroller ligger utspridda över soffan. Jag har nackspärr, har fallit in i en dvala för snabbt för att lägga mig korrekt. Det enda som hörs är vinden utifrån. Den pressar mot fönstret bakom mig. Sliter tag. Allt förgäves.

Mobilen ligger på bordet. Jag sträcker mig fram. Ingenting. Jag önskar att någon skulle ringa. Bara någon. Att något skulle hända. Jag lägger inte märke till vad klockan är. Men hon är sent, det märker jag och vinden sliter tag i träden utanför. Allt förgäves.

Det finns något slags lugn på natten. Ingenting att oroa sig för, ty man ska inte ta till vara på den tiden. Den är nästan gratis. Tiden förlorar syfte. Det är så det ska vara.