Snarkande Hundar och Mystiska Dörrar

Ett reportage av Stella Säfström 08/10-09

Denna är till alla er på Skyllermarks ;)

Efter en lång resa med tåg möter min bror mig vid tågstationen. Jag ställer frågor om arbetsplatsen jag ska jobba hos men han vägrar svara. Jag börjar inse att det är något mystiskt över Skyllermarks…

Vägen till Skyllermarks, min praoplats, är lång. Resan till Stockholm är över 60 mil, och den har slagit mig helt ur vettet. Allting är konstigt, annorlunda. På morgonen när vi ska ta oss till jobbet är frågorna fler än någonsin. Och min bror vägrar besvara dem.

Vi åker långt för att ta oss till arbetsplatsen, min bror beslutar att byta fordon många gånger för att förvirra mitt sinne. Han vill inte att jag ska minnas hur man tar sig dit. Ifall att jag skulle överleva, fly och tala om allt för omvärlden vad de gjort med mig. De tog emot mig endast som experiment. Jag kanske inte överlever den här veckan. Jag känner det starkare för varje sekund som går.

Galna idéer
När jag träder in genom dörrarna till Skyllermarks börjar min bror med att presentera två personer för mig. De sitter vid vars ett skrivbord. Den ena är en tjej, 27 år, med utländskt ursprung. Albert berättar att hon heter Ajla. Killen som sitter vid ett annat bord är blond, och han heter Lars.

Albert säger till mig att jag ska gå och sätta mig och läsa Skyllermarks katalog. I katalogen finns bilder på konstiga slangar och båtar. Vad är detta, undrar jag? Är det vapen? Saker utklädda till kablar som egentligen kan döda tusentals människor? Är detta vad de tillverkar här? En av sakerna jag såg var detta;
Vad är det för något?
Mina tankar eskalerar när en kraftig hunger börjar smyga sig fram i min mage. Efter att ha åkt buss, tunnelbana och bil är jag helt slut, och klockan närmar sig åtta. Vad är detta för ställe tänker jag och ser mig omkring. Och vad är detta för människa, tänker jag och ser åt min bror, som inte äter frukost? Är han övermänsklig, från en annan planet? Paniken växer. Har de glömt? Har de glömt att människor äter? Åh nej, de är rymdvarelser som kommit till jorden för att tillverka vapen och göra skumma experiment på människor! Och de har ätit upp min bror och kommer nu att sluka mig också!

Snarkande hundar
Ett skrik väcker mig ur mina vilda tankar. Jag tittar upp från katalogen och ser Ajla jämra sig.
”Aaah!” skriker Ajla ”Fan vad jag är hungrig!”
Men vad är detta? Är det en del av charaden? Kom de på sitt misstag?
”Tyst Ajla, jag skriver” svarar Albert
”Men Albert…” klagar Ajla ”Vi går och handlar…”
”Mm… vänta lite” svarar min bror lite smått frånvarande ”Ska bara…”
”Albert…” fortsätter Ajla
”Mm…”
”Albert kom igen, jag är hungrig”
”Mm…” säger Albert djupt inne i något på sin dator.
”Men åh! Du lyssnar ju inte ens. Lars!” skriker Ajla och kastar en penna i huvudet på den blonda killen (som tydligen hette Lars) en bit bort.
”Aj! Vad?” säger Lars och ser förvirrat upp från katalogen.
”Ge mig nycklarna” säger Ajla
”Hm?”
”Bilnycklarna. Jag ska åka och handla” svarar Ajla när hon ser att Lars inte förstod kopplingen.
”Nej! Du får inte köra min bil igen” svarar Lars bestämt
”Men kom igen nu… snälla” ber Ajla

Innan Lars hinner svarar dras uppmärksamheten till en hund som ligger på golvet bredvid Ajla.
Ett långsamt snarkande sipprar fram ur den sovande hunden. Samtliga i rummet ger hunden skeptiska blickar.

”I alla fall” säger Albert som helt
plötsligt smugit sig fram till Lars sida ”Får jag nycklarna Lars?”
”Visst!” säger Lars och kastar bilnycklarna till Albert ”Köp tunnbröd”
Ajla ger Lars en sur blick och följer sedan Albert till bilen.

Mat till sist
Jag följer med Ajla och Albert till Ica och handlar frukost. Det visar sig att alla äter sin frukost på Skyllermarks. Kanske som ett tillfälle att sprida onda planer över samhället, det är kanske här de kommer på hur de ska ta över världen och…
Nej, kanske inte. Frukosten är faktiskt väldigt trevlig. Alla pratar med varandra och spelar lite schack. Ja, men aldrig ville någon gå med på en intervju.
Ja, på Skyllermarks dör man hellre än att gå med på en intervju.

Mystiska dörrar
Efter frukosten går jag och Albert runt på Skyllermarks. Han visar mig vart olika saker ligger och vad olika personer gör. Plötsligt ser jag en stor järndörr.
”Vad finns där inne?” undrar jag och pekar på dörren.
”Inget!” svarar Albert snabbt
”Men vad då?”
”Inget sa jag ju.” svarar han lika snabbt igen
”Men kom igen nu, varför kan du inte säga vad som finns bakom dörren?”
”Prata inte om den. Fattar du? Rör inte den dörren.”
”Men vad då, vad är den stora grejen, egentligen?”
”Gå aldrig in där. Jag vill inte snacka mer om detta. Aldrig. Fattar du? Kom nu, vi går till Ajla” säger han och går iväg mot kontoret. Min oro över vad som pågår på Skyllermarks ökar sakta men säkert igen.

Försök till intervju
Dagen börjar lida mot sitt slut. Jag har mitt öga fixerat vid Lars, en mystisk person som jag gärna skulle vilja intervjua. Men han vill inte gå med på någon intervju.

Under fika-pausen lyckas jag dock, med väldigt stor ansträngning, smyga mig in en fråga.
”Så Lars…” säger jag oerhört diskret
”Varför jobbar du här på Skyllermarks?”
”Ja, du vet… förmåner.”
”Hur menar du?”
”Ja, pengarna. Och pension och sånt.”
Jag försöker med stor frustration få honom att svara mer ingående på frågan, men han vägrar. Han insåg vad jag försökte göra och stängde in sig i ett skal av tystnad.
Jag kunde inte hjälpa att jag kände mig misslyckad.

Dagen närmar sig sitt slut
Men, mot slutet av dagen har jag nu en djupare förståelse för Skyllermarks. Deras anställda jobbar endast för pengar, vägrar svara på frågor om deras arbete (ingen vet vad de gör hela dagarna, kostar pengar kanske?), har en snarkande hund (som säkerligen är en lönnmördare) och en järndörr som ingen får prata om.
Min slutsats blir att Skyllermarks håller på med hemliga saker utom denna värld. De är utomjordingar som flytt sin planet och kommer nu hit för att förstöra mänskligheten. Det verkar bli en rolig vecka. Jag får väl se vilka hemskheter som sker imorgon.

Stella Säfström