Flickan och den flammande pojken

Jag har ett ljus i mitt rum. Det är kväll, för sent för riktiga förnekelser.

Ljuset är rött. Flammar fram genom tiden. Jag lyfter mina ögon, ser in i ljuset.

Jag ser en pojke. Han dansar i skenet av elden. Han låter sin kropp följa linjer jag aldrig förstått. Han dansar så graciöst, tidlöst. Han dansar, ovetandes om att jag ser på. Jag låter mig dras in i hans värld.

Pojken stannar plötsligt upp. Han möter min blick. Han undrar vad jag gör där. Det vet jag inte. Jag får kanske inte inkräkta på någon annans privatliv. Pojken skakar på huvudet, sätter sig ner på veken. Jag ber om ursäkt, om jag sårat honom, förstört hans vackra dans. Nej, säger han. Han menar att han bara haft så himla ont i huvudet på sistone. Hans hamster dog för inte så länge sen. Jobbigt, säger jag. Hamstrar, de är fina djur. Kan betyda mycket.

En flicka vandrar in i lågan. Hon har långt hår. Hon börjar dansa bredvid pojken. Inte för att förföra eller att spela spel. Bara för att hon älskar dansen. Den för henne genom elden. Pojken ser på flickan, vårt samtal är över.

Jag ser bort från ljuset. Skakar på huvudet.

Helvete vad jag behöver sova.