En dikt till dåtiden

En åsikt har glömts bort
Allt som vanligt inom kort
Vi är inte de vi en gång var
Även om vi minns våra gamla dar
Så finns inget av det längre kvar
Det är sanningens ord
Min sanning kallas mord
För de som inte förstår
För de som inget förmår
Mina dagar fortsätter att gå
Utan att läka mina sår

Jag har svårt för att rimma
Bäste far kan inte simma
De tiderna minns vi än
Vi minns hårda tider, och tuffa män

Glöm inte mina tårar
De som gav dig kalla kårar
Inget har förändrats
Bara dina tankar
Som inuti ditt huvud bankar
Släpp fram dem, bli som du var
Om det nu finns något av det kvar